Inlägget borttaget

---

Hur rätt man än försöker göra, är det ändå alltid fel
När andra gör fel spelar det ingen roll, det är acceptabelt:
-alla gör ju fel faktiskt nångång
MEN när man själv gör, så är det inte okej
Jävla skit

Finner inga ord just nu, när jag gör det kommer jag återkomma. Jag kommer stå på det jag säger och jag tänker säga precis vad jag tycker

Livet är inte alltid vad det ser ut att vara. Det överraskar en hela tiden, och det värsta är att man inte slutar förvånas

Fortfarande i chock, kan inte släppa det. det är som om de vore en varning för något.
Det kunde ha gått så mycket värre, så mycket värre. Fortfarande i chocktillstånd

Är så himla less på att tänka så mycket hela tiden, på alla funderingar och på allt som går runt i huvudet på mig. Jag orkar inte med det längre. Orkar inte med alla känslor. Jag ska försöka att låta bli, det kommer bli svårt. Men i alla fall försöka. Jag ska göra det bästa av det lilla lovet som är kvar, nästa vecka ska jag få i ordning alla uppgifter jag ska få med mig, och det jag inte hinner med nästa vecka det får jag fixa när jag kommer hem. För efter nästa vecka tänker jag bara tänka på mig själv, då ska jag lämna allt som har med Kiruna att göra, för en liten stund. Längtar så himla mycket, det ska bli så skönt att komma iväg härifrån. Det kommer bli awesome! När jag kommer hem är det inte länge kvar till studenten och sen är det bara börja fylla i ansökningar eller leta bostad någon annanstans. Jag ska göra något med mitt liv, jag bara ska det! Jag ser ett litet hopp någonstans.. Men först mina vänner, först ska jag få ordning på det här och sen ska jag njuta av en härlig resa!

Det gäller att hitta det positiva i det negativa,
det är de vi ska fokusera oss på

Vi var som sagt på Nyårsrevyn nu ikväll. Den var riktigt bra, hellst början. Men efter tre timmars sittande så blev vi lite less. Den var med andra ord inte lika bra i slutet, fast ändå bra. Ska inte klaga! Roligt att något händer här, det händer kanske inte allt för ofta.

Ringde läkaren idag, en grinigjäkel som inte ville ge mig någon tid. För att inte säga något jag skulle få ångra, tackade jag för mig och lade på luren. Ibland kommer jag på mig själv att jag pratar nästan som när jag ringer på jobbet. Tackar för mig på samma sätt som jag gör på jobbet, pratar ungefär på samma sätt osv. Kanske inget som märks? Lite kul ändå..

Idag är det bara 12 dagar kvar, längtar så det är sjukt. Jag är mest flygrädd, rädd för att planet ska kapas eller för att nått ska gå fel. Förhoppningsvis gör det inte det, det är visst vanligare att krocka med bilen är att något ska hända med flygplanet. Fast vem vet, jag kanske är just den som sitter på just det flygplan som det ska hända något med. Ska nog sluta tänka, blir tokig på mig själv om jag håller på sådär. Men i alla fall, jag längtar.. längtar efter att få komma bort en stund härifrån. Jag behöver det

Om tio dagar är det din två årsdag, älskade mommo. Dagen då du tog ditt sista andetag och somnade in hos oss. Ger mig en klump i halsen, ont i magen och tårar i ögonen. Vi kommer ses en dag igen, det är jag så himla säker på. Älskar och saknar dig så det gör ont, ont så ont.. Min ängel, min vackra ängel. Du är så himla saknad, om du bara visste. Du finns i våra tankar dagligen och du finns här hos oss. I know that. Du är så himla bra. Älskar dig ♥

(gammal bild)

Låter ledsamt kanske, men det är de inte. Jag sitter här och funderar på det gångna året och jag kommer faktiskt fram till något. Jag kommer fram till att jag lärde mig hur mycket saker som hellst. Och även fast det fanns många dåliga och ledsna stunder, så har jag lärt mig en hel del. Om inte allt det som hänt hände så skulle jag inte vara den jag är idag. Jag vet att en del av mina tankar inte är bra, jag vet att jag tänker en sak men jag gör en annan. En tanke kan vara att såhär får jag inte göra, det här är så himla fel = en händelse får inte hända men den händer ändå. Jag utsätter mig själv för problem, mer problem än innan. Men jag klarar inte av att stoppa mig själv. Förstår ni? Dumma tankar, och dumma mig. Men "det bara blir så"

Det är 15dagar kvar tills vi åker, alltså två veckor plus en dag. Helt uunderbart

Det är inte så jävla bra, det vet jag redan. Allt verkar så himla bra, men egentligen så är det inte det. Inte det minsta, det bara är så och det kommer vi inte komma undan. Allt verkar alltid vara mitt fel, men så är det inte. Jag tänker inte ta åt mig av det för jag vet att det inte stämmer. Det är ditt val, du gör som du vill. Jag tänker inte stå iväg, aldrig

Jag hoppas det här året kommer bli toppen. Gårdagen inleddes på ett jätte bra sätt och jag hade roligt hela kvällen (bortsett från småsaker), men det var en kanon kväll! Första dagen på det nya året har kanske inte börjat så jävla bra, men det blir ju bättre. Det kan bara bli bättre. Det finns så klart saker som inte är så himla roliga, men man måste ta itu med det ändå. På måndag skulle mommo fyllt 60år, hon blev inte ens 60år gammal.. Om 14dagar har mommo varit borta från jorden i två hela år. Fatta hur sjukt snabbt tiden går. Klart det är jobbigt, det kommer de alltid vara.

Det här året har varit upp och ned, precis som en berg- och dahlbana. Men oavsett vad, kommer man igenom det ändå. Det här ska ju inte bli deppigt, men lite depp blev de ändå. Nä, men det kommer bli awesome! Det är bara dryga halvåret till studenten, sen får jag göra vad fan jag vill! Leva livet gör jag redan, men jag kommer leva lite mer

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? jag jobbade som en tok, fick mitt körkort
2. Höll du några av dina nyårslöften? inte de, hade inga
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? icke
4. Dog någon som stod dig nära? näe
5. Vilka länder besökte du? finland
6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011? ja
7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? 2010.08.10
8. Vad var din största framgång 2010? alla mina jobb, jag har lärt mig en massa nya saker - bra som dåligt
9. Största misstaget? kanske var för feg, lät tiden gå för långt och då var de försent
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? ja
11. Bästa köpet? ingen aning
12. Vad spenderade du mest pengar på? massvis med småsaker, kläder
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? mina nära och kära
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010? who says, och cooler than me
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? gladare om man jämför med 2009, men ändå bara okej
16. Vad önskar du att du gjort mer? skötte skolan bättre
17. Vad önskar du att du gjort mindre? förstört så mycket för mig själv
18. Hur tillbringar du julen? med min familj och moster m.familj
19. Blev du kär i år? jo
20. Favoritprogram på TV? alltid oth, alltid
21. Bästa boken du läste i år? bara inte du av katarina von bredow
22. Största musikaliska upptäckten? ingen
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? min tatuering
25. Något du önskade dig men inte fick? näe
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2010? minns den faktiskt inte så bra. men jag var med mina nära och kära (en helt vanlig onsdag, men inte vilken som hellst)
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? finns de alltid
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2010? enkel, svart, bekväm
29. Vad fick dig att må bra? familj och vänner
30. Vilken kändis var du mest sugen på? ingen faktiskt
31. Vem saknade du? min älskade ängel - älskade mommo!
32. De bästa nya människorna du träffade? alla är bra på sitt sätt, vissa mer vissa mindre

Kom ut från duschen för en liten stund sen, ska föna håret och få på mig lite kläder så ska jag ta med mig mina två minsta lillebröder och fara till mommo och hälsa på. Mysigt! Idag blir det finmiddag med familjen osånt. Sedan ska det firas med vännerna! Saknar dock när man var liten och var hemma med familjen hela kvällen, men det blir nog bra det här :)

Måste säga att det gör mig lite rädd att tien går såhär fort, det kändes som att det nyss var 2009, det var ett jävligt jobbigt år, därför känns det som att 2010 bara susat förbi. Nu går vi in på ett nytt år, igen. Hoppas det blir ett tooooppen år!

Gott nytt år!

I slutändan kommer du vara den enda personen du nånsin kommer kunna lita på till 110%. I början av livet litar du på alla som kommer i din närhet. Så småningom lär du dig att bara lita på ett fåtal, ju mer personen du säger en hemlighet till, ju lättare kommer den ut. Eller hur? Men med tiden kommer du inse att den enda du kommer kunna lita på är dig själv. Med tiden inser du att oavsett om du har en bästa vän och det är den enda personen du berättar hemligheterna till, så kommer dom ändå komma ut. Du inser att det är så människor fungerar. Du inser att det inte går att ändra på människor, utan bara på dig själv. Du inser även att det här är den värld vi lever i, och att du är den enda personen du nånsin kommer kunna lita på til 110%.

Och om du inte har insett det ännu, så vet du nånstans djupt inom dig att det ligger en sanning i det jag just skrev

(bild tagen från www.google.se)

Inatt drömde jag om att det var några elaka människor som kidnappade ett barn, i stora detaljer. Vaknade mitt inatten, och jag kunde bara inte somna om, för jag trodde att någon skulle komma och kidnappa mig. Nu sådär på morgonen så känner jag mig bara knäpp när jag tänker så, men inatt var jag helt säker på att någon skulle komma och ta mig.

Tycker verkligen inte om mardrömmar, länge sen jag drömde det senast och det brukar vara periodsvis. Hoppas det här var en engångsgrej.

Jag har blivit en jäkel på att snooza, så nu har jag lite brådis. Har dock bara en lektion nu på morgonen, så efter den ska jag raka spåret hem och lägga mig i sängen igen. Kan man verkligen vara såhär trött?! Tydligen, Känner att jullovet är välbehövligt, efter lovet har jag bara fyra dagar kvar i skolan tills vi åååker!

puuss

Livet är fanimig inte lätt, men det var ingen jäkel som påstod det heller. Det är som en berg- och dahlbana, upp och ned hela tiden. Med- och motgångar, så är livet. Om vi inte har motgångar vet vi ju heller inte vad som är medgångar. Om vi inte gör fel, vet vi inte vad som är rätt. Ta vara på livet, det är värdefullt.

Ibland kan man inte välja, men när man väl kan det så är valet ganska enkelt. I alla fall för mig, och kanske för dom flesta av er med? Hellre tar jag tag i det och kämpar mig uppåt, än dräper mig med det och låter mig sjunka