Jag är inte världens bästa människa, det kommer jag aldrig bli heller. Jag står på mina egna ben och jag står för det jag gör/säger. Jag är inte perfekt, inte du heller.

Jag var riktigt nervös innan uppkörningen idag, men när jag satte mig i bilen kände jag mig ändå rätt lugn. Killen jag körde upp med pratade lungt och ja, det gick faktiskt riktigt bra. Kan inte riktigt förstå ännu att jag klarat det. Men det kändes förjävla skönt att sitta i bilen helt ensam och köra. Awesome!

Imorgon ska jag ringa till rönkten så jag förhoppningsvis får en tid dit snarast, min hand går inte att använda utan att det gör ont. Nu gör det inte bara ont i lillfingret, utan i hela handen när jag använder den. Får se vad som händer.  Och nej, det är inte så lätt att vara positiv när ryggen håller på att krascha totalt och det är värk konstant hela tiden någonstans.

Mitt rum ser fortfarande likadant ut. Imorgon måste jag ta mig tid till att rensa ut lådorna, och börja packa ner saker i kartonger.

Älskade Mormor, jag kan inte förstå att om 5dagar har det gått hela 19månader sedan du lämnade oss. Jag kan inte förstå, det kommer jag nog aldrig göra. Jag vill inte förstå att du är borta. Jag kan inte förstå att du aldrig kommer vara här nere på jorden bland oss igen. Jag kommer aldrig kunna förstå ordet aldrig och alltid. Jag vet att vi kommer ses igen, älskade du. Jag vet det! Jag saknar dig, mitt hjärta. Jag saknar dig så det gör ont. Det gör ont i kropp och själ. Jag önskar jag fick vara med dig. Jag älskar dig! För alltid