Ett ögonblick jag minns från i somras var när vi kikade på Takida. Jag hade sett framemot dom hela sommaren, hela långa sommaren var det bara dom jag längtade efter att se. Jag var så uppspeldt när det väl var bestämt att jag skulle få se dom. Mina favoritlåtar "Burning inside" och "Is it right" spelades hela tiden i högtalarna. När det väl började närma sig helgen var jag helt pirrig i hela kroppen, lyssnade på dom hela, hela tiden. Gud vad jag längtade efter att få se dom igen! Och gud vad jag blev besviken.. Jag kände mig nästan helt mållös när de väl kom upp på scenen. Klart dom var bra, men så mycket sämre än vad jag hade förväntat mig. Jag blev så himla besviken och ledsen. När jag märkte att de inte skulle spela mina favoritlåtar, de som jag sett mest framemot att få höra. Så gick jag därifrån. Klarade inte av att se dom mer.

Efter den dagen har jag knappt kunnat höra på deras låtar, inte ens på mina favoritlåtar. Jag blev så himla besviken så det är sjukt. Kan verkligen inte lyssna på dom, inte i dagsläget eller efter den där kvällen. Deras texter är så himla underbara, jag älskar dom verkligen!

Dock fick jag två takidatröjor i födelsedagspresent, dom är jag oerhört glad för! Självklart, så himla fina :)