A smiling face doesn't always mean a smiling heart
Idag hamnade jag i en situation som längre inte var min egen, utan tusen av alla andras. Jag vet att jag inte är ensam om att gå igenom det, men ändå trodde jag att jag var den enda personen i hela världen. Jag klarade mig inte på egen hand, det hade jag aldrig gjort. Men jag drog mig undan, det kanske är mitt sätt att reagera. Men det var tungt, oj vad tungt det var. Om man nånsin kommer över det, de är jag tveksam över. Men, man lär sig något. Erfarenheter är nog bland det bästa man kan ha. Men bara tanken utav att veta att faktiskt andra människor går igenom samma sak som jag aldrig trodde jag skulle klara mig igenom, det är hemskt. Jag vill inte att någon annan människa i världen ska behöva gå igenom det som jag gick igenom. Det är jobbigt, så sjukt jobbigt. Men man lär sig, man öppnar ögonen mer. Jag är rädd, jag är rädd att det ska hända mig igen. Jag är rädd för att jag ska ge mig in i något som gör att jag hamnar i en situation jag inte klarar av att hantera. För jag vet hur det är att vara där, jag vet att jag inte kan hantera den situationen när jag är där. Been there, done that. Jag har lärt mig massvis med saker, jag har b.la. lärt mig att jag inte kan släppa in vem som hellst på livet, jag kan inte lita på någon annan än mig själv. (För det är faktiskt så vi människor fungerar.) Jag har lärt mig att jag är rädd för något så underbart..
Kommentarer
Trackback
