Still I'm standing
bild tagen från www.google.se
Jag gillar verkligen att vara ensam, det är så himla skönt. Men samtidigt är jag så himla rädd för att vara det. De är inte sådär som det var förut längre, då kunde jag läsa en bok en hel kväll/natt bara för att. Jag kunde ligga i fotöljen och lyssna bra musik bara för att. Älskade verkligen att vara ensam, kunna slappna av och vara för sig själv. Släppa alla måste-tankar, känna efter vad man känner osv. Jag promenerade själv med musik i öronen bara för att. Helt underbart!
Men nu, så äckligt vad jag är rädd för att vara ensam. Jag kan knappt gå hem på kvällarna för jag är så djävulskt rädd att det ska hända mig något, hela tiden tänker jag att "NU, NU händer det...". Vill inte gå famåt, vill inte stå still. Men fattar ni, vilka sjuka tankar man har. Vad lever vi i egentligen?! Blir så arg på mig själv för att jag tänker som jag gör när jag är ute, samtidigt som jag inte kan låta bli.
Till något annat.. Hade massor med knasiga samtal idag på jobbet, och det hade även mina kollegor också. Sjiiiikt.. roligt ;] Imorgon tänkte jag köra min aktivitet på förskolan om det går för sig, hoppas det. För vill verkligen få klart det nu, måste dessutom förbi skolan och låna boken jag ska läsa (som jag hoppas att dom har där!!) Annars så, jag tänkte sova hemma inatt, i min egeeeen säng. Men tydligen blir det inte så, seeya!
Kommentarer
Postat av: jenny
Ja jag vet, det är så hemskt! Hade man bott i närheten hade man ju tagit hem varenda stackars hund :)
Postat av: Becca :b
Mhm Cässi, så ni planerar att vara full när världen väl går under ? ;) Låter prima men ska se efter om jag hänkar, vore najs!! ;b
Trackback
