Tro det eller ej, men jag har funnit min nya favoritplats.
Kyrkogården, min mommos gravsten

Där trivs jag som allra bäst, där finner jag mitt lugn och där är jag verkligen mig själv. Kan inte riktigt förklara känslan, men det är som ett lugn som tystar ned min kropp när jag kommer dit. Där är jag inte rädd, där är det fridfullt och jag trivs där. Inte nu så att jag skulle kunna bo där, men ni förstår.

Mina allra första bästa vän
Min storebror, jag hängde efter honom överallt, jag ville göra allt med honom
Han både var och är min förebild.



Dag 26 – Mina rädslor

Att komma människor för nära
Att avslöja för mycket hemligheter
Att vara ensam
Mommos två årsdag
Att vara för ärlig
Att säga för lite
Att lita på någon för mycket
Att vara själv ute på kvällen/natten

Som jag tidigare sagt är jag väldigt känslig. Jag kan gråta för minst lilla och för ingenting. Funderar även väldigt mycket och jag tar folk väldigt mycket på orden, alltid. Så ja, jag gråter väldigt ofta. Det är kanske både bra och dåligt. Det är skönt att få ut allt, men samtidigt är det väll inte bra att gråta för mycket heller.

- Människor som bryr sig
- Att vara på krykogården
- Min familj
- Mina vänner
- Min älskade hund
- Skriva av mig i min kära dagbok
- Vara ensam

Alla dessa saker får mig alltid att må bättre på något sätt.
Kanske inte alla samtidigt och inte alla i vissa situationer.
Men mesta dels

När saker inte går som jag vill, när personer som pratar om ärlighet och samtidigt pratar lika mycket skit -falska männsikor. Det är nog de tre saker som upprör mig mest. Att jag är känslig, det upprör mig med. Att jag inte kan vara arg utan att jag gråter, jag kan inte vara sur utan att jag gråter osv.

Djurplågeri upprör mig rejält
Hur sådana som knappt kan ta hand om sig själv, skaffar barn
Eller dom som inte vill ha barn, skaffar barn
Hur visste plågar sina barn, blä för såna!

Burning inside - Takida

Den låten betyder väldigt mycket för mig, jag lyssar inte på den så ofta längre. Men det är en av världens bästa låtar och det är en låt som varit med om väldigt mycket. Jag vill inte säga så mycket mer än så, men den betyder otroligt mycket och ja, när jag spelar den rullar alla minnerna upp i huvudet på mig.


Follow Me - Unkle crocker

Den låten betyder också mycket för mig, inte för att den varit med om något speciellt utan för att jag började lyssna på den när jag var ungefär 8-9år gammal, och ända sen jag första gången hörde den har den varit en absolut favorit. Den hänger med än idag

..har gått ruskigt fort och snart är den slut!

Denna månad har varit och är fortfarande ruskigt jobbig. Det är inte så att jag varit ledsen hela tiden, nejnej! Om 26dagar är det två år sedan min ängel gick bort. Därför är denna månad så himla jobbig, den påminner mig om allt som hände för två år sedan vid just den här tidpunkten, det känns som att jag återupplever allt som hände då. Det är därför det är så svårt att vara glad ibland, det är därför det är så lätt att jag hamnar i min egen bubbla och låser in mig. Det kanske alltid kommer vara en svår  och jobbig tid, men den för så mycket gott med sig också. All gemenskap vi fick känna innan dagen var kommen. All sista tid vi fick tillsammans med dig, guldvärt! Jag älskar dig, min ängel -för alltid. Jag är helt säker på att vi kommer ses igen, fast vi redan gjort det ♥

Men denna månad har varit bra på sitt sätt med, det är inte bara dåliga saker.

Jag ångrar en hel del, bl.a.:

Jag ångrar ett datum i mitt liv, 21augusti -08. Den dagen kommer jag nog alltid tänka på och alltid ångra. Jag sa saker jag inte menade, saker som förändrade hela mitt liv.

Jag har ångest saker jag sagt och saker jag inte sagt. Ångest saker jag gjort och saker jag inte gjort. Ångest över att jag inte tog vara på tiden jag fick, och ångest för att jag tog allt förgivet. Ångest för att jag lät mig själv följa dina ord och jag ångrar att jag gick. Ångest för att det var jag som lämnade

Ta hellre chansen och ångra sig efteråt, än att ångra att du inte tog chansen

Återkommer med det imorgon.

Det finns såklart massvis med favoritminnen med.
Ett av dom är då när jag var liten och skulle gå med farfar till hembygdsgården och tillbaks. Om jag inte minns helt fel hade han en käpp med sig och hans ben var inte bra, han hade någon skena på ena hela benet. Vi lyckades ändå komma fram hela vägen och så satte vi oss på en bänk som fanns där i närheten för att vila. Det är ett av mina favoritminnen, just för att jag fortfarande minns att det hände.Och för att jag minns honom så tydligt fortfarande fast det är över 10år sedan han gick bort ♥

Hela mitt liv är ett favoritminne, tänk hur mycket jag lär mig. Hur mycket erfarenhet jag får av allt som hänt i mitt liv, tänkt hur mycket jag kommer vara med om. Så helt klart är mitt liv mitt minne som står högst upp som favoriter

En dröm är så himla mycket

Klara av skolan
Se annat än kiruna
Åka till USA som au pair
Träffa någon som vill samma sak som mig
Skaffa familj
Jag och mina nära & kära får leva ett friskt och lyckligt liv

Drömmar ändras snabbt, på något enkelt vis

En dröm är förstås att bli rik, men det drömmer väll alla om

Ibland har jag handväska och ibland inte, men de saker som alltid följer med mig är:

Min telefon
Lepsyl
Ögonbrynspenna
Piller för magen
Börsen

Fyra syskon har jag. En äldre bror och tre yngre bröder. Jag är alltså ensam tjej, det trivs jag väldigt bra med. Mina syskon ger mig en otrolig trygghet. Visst att man bråkar en del, plus att killar är ju killar. Men jag trivs väldigt bra med dom och ibland känner jag mig som en extra mamma när dom inte gör som jag vill. Att bryr sig är en självklarhet, exempelvis när dom är ute på kvällarna och man väntar på att dom ska komma hem. Om inte någon av dom kommer hem "i tid" blir man orolig.. Det är svårt att sova när man inte vet vart dom håller hus. Men det kanske är sånt som ingår? Att känna att man har ansvar för dom små (och stora så klart), men det gör inte mig något. Mina syskon är allt, så är det bara. Utan dom hade jag varit helt vilse.

Anonym om ♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag:
-Det måste ju va lite mer detaljer med färg och sort på allt!

Svar: haha, vem fan bryr sig?

Idag hade jag på mig:

jeans (för ovanlighetensskull)
linne
tröja
undisar
sockar

Inte så himla intressant kanske, men där har ni det.

Jag tror på andar, jag tror på ett liv efter döden.
För några år sedan började jag även tro på mig själv.
Jag tror även på att det finns en mening med allt som sker.

Tro på att jag kan lyckas, bara jag vill. Jag tror att det finns en andevärld. I den andevärlden lever min älskade mommo vidare, hon lever med sin själ. Jag var och tittade på Terry Evans tillsammans med min moster och hennes kompis. Jag tror på allt han sa, jag tror på att andarna pratade direkt till honom. Och bara man är mottaglig så går det att komma åt andevärlden. Man måste tro, man kan inte tvinga sig själv till det. Tron är nog stark att göra så att det kommer till en själv. Jag har själv blivit spådd och jag har själv varit till ett medium tillsammans med min mor och moster, och jag har själv hört mommos egna ord.

Jag tror på mig själv, jag tror att jag är kapabel till att lyckas med mina drömmar om jag bara vill. Har jag ingen vilja eller kämpar, kommer jag ingenstans. Jag kommer inte närmare mina drömmar om jag inte vågar tro eller vågar göra något.

Ett tag blev jag helt galen och trodde på att allt jag gjorde och de val jag tog hade med ödet att göra. Jag blev nästan helt besatt av det. Tills en dag då jag fick nog och insåg att såhär kan det inte vara. Men, jag tror verkligen att det finns en mening med allt som händer. Ju mer man går runt och tänker på det, desto mer fel blir det bara. Men ödet, det är ödet som bestämmer.

Ett ögonblick jag minns från i somras var när vi kikade på Takida. Jag hade sett framemot dom hela sommaren, hela långa sommaren var det bara dom jag längtade efter att se. Jag var så uppspeldt när det väl var bestämt att jag skulle få se dom. Mina favoritlåtar "Burning inside" och "Is it right" spelades hela tiden i högtalarna. När det väl började närma sig helgen var jag helt pirrig i hela kroppen, lyssnade på dom hela, hela tiden. Gud vad jag längtade efter att få se dom igen! Och gud vad jag blev besviken.. Jag kände mig nästan helt mållös när de väl kom upp på scenen. Klart dom var bra, men så mycket sämre än vad jag hade förväntat mig. Jag blev så himla besviken och ledsen. När jag märkte att de inte skulle spela mina favoritlåtar, de som jag sett mest framemot att få höra. Så gick jag därifrån. Klarade inte av att se dom mer.

Efter den dagen har jag knappt kunnat höra på deras låtar, inte ens på mina favoritlåtar. Jag blev så himla besviken så det är sjukt. Kan verkligen inte lyssna på dom, inte i dagsläget eller efter den där kvällen. Deras texter är så himla underbara, jag älskar dom verkligen!

Dock fick jag två takidatröjor i födelsedagspresent, dom är jag oerhört glad för! Självklart, så himla fina :)