Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

Bara för att man börjar gå vidare behöver det inte betyda att man slutat hoppas. Bara för att man börjar gå vidare behöver de inte betyda att man inte tänker en och samma tanke varje dag. Jag tänker för mycket, det vet jag om. Ju mindre man tänker desto bättre är det. Man hinner snurra i sig i för mycket och man hinner börja tvivla. Det är som det är just nu, jag kan inte ändra på det. Eller sanningen är nog den att jag vet inte om jag vill ändra på det.

Ibland undrar jag om jag valde fel väg att gå

♥