Inatt drömde jag att jag och min familj? Iallafall mor och far var med. Vi åkte och hälsade på hos några bekanta som hade en hund och inte vilken hund som hellst, utan juste.. -en schäfer. Under tiden vi var hos dessa bekanta ville hunden fram och nosa på mig, men det ville inte jag. Så jag försökte krypa upp i soffan och försökte gömma mig. Det var i princip omöjligt. Så jag lät hoom komma fram och hälsa på mig, när jag skulle resa mig upp tog han min hand i sin mun. Jag försökte ta lös den, men det gick inte -han hade redan börjat stänga igen sin käft. Han började bita hårdare och hårdare och det knakade i hela handen, men på något höger eller vänster så släppte han helt plötsligt sitt bett. Snabbt drog jag ut min sönder tuggade hand och sprang därifrån. Vi hoppade in i bilen och körde till en "sjukstuga" på ett tivoli. På vägen till tivolit hade far börjat sy ett av de djupaste såren i handen - med lila sytråd. När vi var framme så sprang vi fort som tusan till "sjukstugan" som bestod av ett litet hopptält. Fast det var som ingång på understa våningen. Först vid ingången var det tusentals med katter och vi försökte få iväg dom. Men det gick inte, så vi var tvungna att klättra på taket för att komma in till "sjukstugan". När vi hade kommit in genom taket, var det en dragkedja ut på ena sidan och en dragkedja till hundarna på nästa sida. Vilka hundar? -Jo, schäfrar. Sjukt många schäfrar. Och jag var så rädd -så rädd. En kille där hjälpte oss att ta ut schäfrarna därifrån -han lyckades. Vi drog igen dragkedjorna på båda sidorna men de sprang utanför ändå. Efter de fixat klart min hand, skulle vi ut därifrån. Schäfrarna hade sprungit iväg, men jag trodde fortfarande de var i närheten. Så killen visslade dit alla hundarna och de kom såklart på en gång. Jag vet inte hur vi lyckades, men vi lyckades ta oss till bilen. När jag satte mig i bilen och stängt & låst dörren. Kunde jag ta en djup och lättnad suck.. Trodde jag -i våran bil var det just nu ett tiotal med schäfrar.

Sedan vaknade jag, det kändes som att det sprang runt schäfrar i mitt rum så jag var tvungen att tända lampan och krypa ihop i sängen. Min lillebror blev biten när han var liten. Jag och mor var med och.. han blev biten av en schäfer. Jag har aldrig riktigt tyckt om hundar innan vi skaffade Nixon. Bara några fåtal som jag känt länge och bra. Men efter Nixon är jag inte lika rädd för hundar längre. Nu drar jag en och samma ras över samma kant, men det finns en anldening till det. Och juste, schäfern har jag aldrig tyckt om och kommer med största sannorlikhet aldrig göra heller. Jag är inte villig att träna bort min rädsla för de hundar heller. Så är det bara. Jag letade upp en bild jag tänkte lägga in, men jag ångrade mig snabbt. Alla vet nog ändå hur en schäfer ser ut

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit

Att ta studenten, ja fy. Jag hoppas det kommer kännas underbart, helt otroligt underbart! Idag har vi vart och haft utprovning av studentmössorna. Nu är de beställda och vi är ett steg närmare studenten. Hur overkligt känns inte det? Jag kan inte förstå att vi redan är här. Det är dryga sju och en halv månad kvar tills vi tar studenten. Vet ni hur fort den tiden går? Det känns som att det bara var för någon dag sedan som jag sa att jag inte orkar titta på resorna eller allt som finns i Thailand, för resan är åtta månader bort. Idag är det ungefär två och en halv månad kvar tills vi åker. Jag blir rädd för hur fort tiden egentligen går. Den bara rusar förbi oss och jag hänger inte riktigt med.

Jag älskar att min status åker skyhögt upp så fort det händer något i mitt liv. Det är sån otrolig skillnad och folk är så jävla nyfikna, roligt att se. Visst?

Det här med mina val i livet, jag har funderat rätt mycket på det. Och har nog kommit fram till att de är lite för privata för att ni ska få ta del av dom. Det finns privata saker som ni kanske kommer ta del av, we'll se. Jag skriver ju bara här för att jag tycker det är kul. Inget annat, jag har min privata dagbok att vända mig till också. Så ingen fara, allt kommer ut ur mig på något vis. Jag och min privata handskrivna dagbok trivs väldigt bra ensamma tillsammans. Lucky us! Men är det något ni vill veta, så är det bara fråga. Jag svarar om det inte är allt för privat juu

Jag har inget på hjärtat just nu. Förrutom, att jag saknar min älskade ängel mer än allt i världen. mina tankar går till Dig varenda dag. Jag är så glad att jag hann uppleva så otroligt mycket saker med Dig innan Du lämnade oss här nere på jorden. Men Du vet, en dag ses Vi igen. Det lovar jag Dig. Inte idag och kanske inte imorgon, men en dag. Jag älskar Dig, det är något som fattas mig.. och det är Du ♥

Ja, vafan. Klockan slår snart 23.30 och jag är vaken! Fattar inte att jag orkar, visst att jag sovit idag. Men inte så mycket ändå, och ändå lyckas jag hålla mig vaken. Om jag kommer upp till samhällsen imorgon är en annan fråga, hoppas kan man. Men just nu har jag inte mycket sömn i bakfickan, så det återstår att se hur det går.

Val är något vi alla gör i livet. Jag har hittils (och förhoppningsvis bara) gjort två val som har förändrat mitt liv på, inte små sätt, utan väldigt stora förändringar. Det är inte val jag är stolta över, men jag står för dom så gått jag kan. Dessa val är två väldigt spontana val och ej uttänkta val. Jag skäms för att säga att det är jag som gjort dessa två val, men som sagt -jag står för dom så gått jag kan. Tänk efter före