Inatt drömde jag att jag och min familj? Iallafall mor och far var med. Vi åkte och hälsade på hos några bekanta som hade en hund och inte vilken hund som hellst, utan juste.. -en schäfer. Under tiden vi var hos dessa bekanta ville hunden fram och nosa på mig, men det ville inte jag. Så jag försökte krypa upp i soffan och försökte gömma mig. Det var i princip omöjligt. Så jag lät hoom komma fram och hälsa på mig, när jag skulle resa mig upp tog han min hand i sin mun. Jag försökte ta lös den, men det gick inte -han hade redan börjat stänga igen sin käft. Han började bita hårdare och hårdare och det knakade i hela handen, men på något höger eller vänster så släppte han helt plötsligt sitt bett. Snabbt drog jag ut min sönder tuggade hand och sprang därifrån. Vi hoppade in i bilen och körde till en "sjukstuga" på ett tivoli. På vägen till tivolit hade far börjat sy ett av de djupaste såren i handen - med lila sytråd. När vi var framme så sprang vi fort som tusan till "sjukstugan" som bestod av ett litet hopptält. Fast det var som ingång på understa våningen. Först vid ingången var det tusentals med katter och vi försökte få iväg dom. Men det gick inte, så vi var tvungna att klättra på taket för att komma in till "sjukstugan". När vi hade kommit in genom taket, var det en dragkedja ut på ena sidan och en dragkedja till hundarna på nästa sida. Vilka hundar? -Jo, schäfrar. Sjukt många schäfrar. Och jag var så rädd -så rädd. En kille där hjälpte oss att ta ut schäfrarna därifrån -han lyckades. Vi drog igen dragkedjorna på båda sidorna men de sprang utanför ändå. Efter de fixat klart min hand, skulle vi ut därifrån. Schäfrarna hade sprungit iväg, men jag trodde fortfarande de var i närheten. Så killen visslade dit alla hundarna och de kom såklart på en gång. Jag vet inte hur vi lyckades, men vi lyckades ta oss till bilen. När jag satte mig i bilen och stängt & låst dörren. Kunde jag ta en djup och lättnad suck.. Trodde jag -i våran bil var det just nu ett tiotal med schäfrar.

Sedan vaknade jag, det kändes som att det sprang runt schäfrar i mitt rum så jag var tvungen att tända lampan och krypa ihop i sängen. Min lillebror blev biten när han var liten. Jag och mor var med och.. han blev biten av en schäfer. Jag har aldrig riktigt tyckt om hundar innan vi skaffade Nixon. Bara några fåtal som jag känt länge och bra. Men efter Nixon är jag inte lika rädd för hundar längre. Nu drar jag en och samma ras över samma kant, men det finns en anldening till det. Och juste, schäfern har jag aldrig tyckt om och kommer med största sannorlikhet aldrig göra heller. Jag är inte villig att träna bort min rädsla för de hundar heller. Så är det bara. Jag letade upp en bild jag tänkte lägga in, men jag ångrade mig snabbt. Alla vet nog ändå hur en schäfer ser ut